this foolishness can leave a heart black and blue
måndag efter två veckors prao och en veckas lov och jag är redan skoltrött. suck. kan inte livet vara så enkelt att vi har en plats att gå till varje dag där vi får träffa vänner och pojkvänner och umgås tills dagen är slut och sen hem igen och ha en inkomst från ingenstans? kan det inte vara så enkelt? orkar inte med att man ska studera så mycket och inte komma någonstans. kämpa. och inte komma någonstans. och allt jobb. det tär på psyket, därav att bloggandet har svalnat.
förresten så är familjen nu oense om den här jävla grisförkylningen. jag tänker inte vaccineras. och inget kan tvinga ner mig på en stol och göra det (möjligen en muskelknutte men då kanske man kan använda sig av sparkar på skrevet)
har regnat hela dagen idag. blö. nu ska jag ta och skita lite i mina läxor som vanligt och ha ångest över mina franska böcker jag inte har här hemma. men det ska säkert gå bra. min ena hjärnhalva är fransk.
au revoir mes amies
